Skärmdump på filmen.
Se filmen och bilderna här: Filmen och bilderna
Dock menar nu Stockholms tingsrätt att poliserna inte kan fällas för ofredande, tjänstefel eller egenmäktigt förfarande och ogillar nu åtalet i sin helhet.
Åklagaren har till utveckling av åtalet anfört bl.a. följande:
"Det aktuella händelseförloppet ägde rum onsdag den 10 februari mellan kl. 18:31 - 18:39. Efteråt skrev J. N i en blogg om vad som hänt. Där berättade han om något otrevligt som slutat som något roligt, vilket gått ut på att han uppmärksammat poliserna och fotat dem med sin Iphone. Poliserna har talat om för J.N att han ofredat dem samt påtalat att han sett "hög ut" och att han misstänktes för narkotikabrott. De förklarade att de antingen var tvungna att gripa honom för drogtestning och ofredande om han inte självmant raderade bilderna och en film i telefonen. J.N raderade bilderna. När J.N kom hem återskapade han bilderna och delar av filmen. Han avslutade bloggen med ”mig knäcker ni inte snutjävlar”. Polisen har själva upprättat en anmälan angående misstanke om tjänstefel vid ingripande mot privatperson."
Det kom sedan också in en anmälan från någon som läst bloggen avseende händelsen.
J.N har själv inte gjort någon polisanmälan. På måndagen den 15 februari gjorde polismännen en anmälan om ofredande och förgripelse mot tjänsteman. Senare samma dag gjordes ytterligare en anmälan angående grovt förtal i förhållande till publiceringen på Internet. Förundersökningen lades ned den 21 januari i år. En av poliserna upprättade en avrapporteringspromemoria om anledningen till den
sena anmälan.
J.N har uppgivit i huvudsak följande:
Den här dagen var han på väg hem från arbetet när han gick ned i tunnelbanan vid Hornstull. Han gick och köpte en biljett, visade den för spärrvakten och kom in på andra sidan spärrlinjen. Han såg där en situation, som han uppfattade som att två civilklädda poliser stoppade två pojkar. Han upplevde det som att pojkarna blev inpressade i ett hörn, dock ej fysiskt.
J.N hade tidigare hört att folk som plankat i tunnelbanan hade blivit stoppade av poliser. Han har även skrivit om förekomsten av detta i debattartiklar etc. J.N har alltid fått höra från polisen att så inte sker. Han ville få klarhet i huruvida polisen lade resurser på avgiftskontroller i tunnelbanan och därför dokumenterade han
vad han såg.
J.N tog en bild av hela situationen. Han visste att det kunde uppfattas som integritetskränkande för de som plankat och berättade därför att han inte fotade dem utan bara poliserna. Sedan tog han två bilder på poliserna i helfigur för att kunna visa att de inte bar någon uniformering.
När han tog bilderna befann han sig på ett avstånd om någon meter. En av poliserna frågade varför han fotade, varpå han frågade om de var poliser. De svarade undvikande. En av dem, B, kom fram och började prata. Han hade inte rört på sig. Tonen var till en början rätt trevlig.
Eftersom de inte svarade på om de var poliser eller ej satte J.N på en inspelning för att ha bättre underlag om han sedan skulle skriva om händelsen. B tog då upp sin kamera och fotade honom och sade ”nu har vi fotograferat varandra”eller liknande. J.N förklarade att han skrev om plankning, kontroller, biljettpriser
etc. och att han kartlägger hur folk jobbar med detta inför sina reportage.
Då kom L fram och ryckte mobilen ur handen på honom varpå headsetet flög ur öron.
När L ryckte till sig telefonen höll han den med båda händerna i ansiktshöjd.
J.N fick ingen uppmaning att lämna ifrån sig telefonen dessförinnan. Båda poliserna B och L föste sedan in honom mot hörnet bakom biljettkuren. Situationen blev väldigt hotfull och L skrek att J.N hade ofredat dem och tryckte upp honom mot väggen. L höll därvid handen mot hans bröst och det kändes som att hans
andning försämrades.
J.N började då förklara att han bara fotat dem, vilket han vet att man får. I den situation som uppstod upplevde han att L försökte beskriva olika brott, som han (J.N) skulle ha begått. L skrek att han ofredat dem och att den åtgärd som vidtogs var i enlighet med rättegångsbalken. Situationen blev väldigt hotfull och J.N kände sig frihetsberövad.
B och L höll fast J.N och spärrade hans väg. J.N svarade med att säga att han inte ofredat dem, att de var myndighetspersoner som måste kunna tåla att bli fotade etc. L sade då att om han lade utbilderna på nätet så kunde det utgöra brott mot Personuppgiftslagen. Han förklarade att det brottet i så fall skulle begås när bilderna lades upp och att den ansvarige var utgivaren som publicerade bilderna. L krävde att han skulle identifiera sig. Ingen frågade J.N dessförinnan vad han hette. J.N tog upp sin hög med kort, som han hade i bakfickan. Hans avsikt var att leta fram sitt id-kort. L tog emellertid ifrån honom hela högen och började leta bland korten. L tog även ifrån J.N väskan han bar i handen och ställde den utom räckhåll för honom.
B höll kvar honom på platsen medan L gick bort och ringde ett samtal. J.N uppfattade det som att L gjorde en ”slagning” på honom. Under tiden samlades en del människor på platsen. L legitimerade sig för dessa och sade något i stil med ”vi är poliser, ni kan gå härifrån”. L förklarade också för de som samlats där att ”han kan vara knarkare, gå härifrån”. J.N tog illa vid sig och ifrågasatte vad de menade. L kom då tillbaka och sade ”du kan vara knarkare eller vad som helst, du bara hänger i tunnelbanan”. Sedan kom L med massa argument som skulle tyda på att han var påverkad; att han var stressad, lugn och att han såg ut att vara muntorr. L påstod att de kanske måste ta in honom på stationen för att ta ett urinprov och att det kunde innebära att han fick sitta där hela kvällen. Det lät som om L drev med honom, tonläget var ironiskt. J.N skrattade först åt detta och förklarade att han suttit på kontoret hela dagen och druckit mycket kaffe. Efter det släpptes ämnet och det blev ”stiltje”.
Spärrvakten kom och frågade vad som pågick. J.N frågade om han kunde gå, om det var klart. J.N påpekade att ett eventuellt ofredande var avstyrt. L sade då att han fortfarande hade bilderna i sin telefon och att det kändes som ett ofredande. J.N frågade om han fick gå om han tog bort bilderna, varpå L svarade att det då inte längre skulle kännas som ett ofredande. J.N tog bort bilderna och filmen under L uppsikt. När de var borta vände situationen och L blev åter trevlig, önskade honom en trevlig dag och sade att han kunde gå. Id-korten m.m. fick han tillbaka tillsammans med kameran eller strax efteråt. När J.N valt att ta bort bilderna informerades han om att poliserna B och L inte längre såg någon anledning att ange brottet till åtal. Om J.N inte blivit anklagad för att vara knarkare etc. hade han självklart behållit bilderna.
När B började prata med J.N tog J.N ned telefonen för att ändra i menyn och sätta på filminspelningen, varefter J.N åter höll upp mobilen och riktade den mot B. Denne bad honom inte uttryckligen att sluta. J.N har inte sagt att han var aktiv i planka.nu. B stod i närheten när L ingrep mot J.N.
B hjälpte till att fösa in J.N mot utrymmet genom att följa efter och spärra hans reträttväg. B kan ha lagt handen på J.N någon gång, men tryckte honom inte mot väggen. B ifrågasatte aldrig vad kollegan L gjorde utan spärrade bara hans väg. J.N trodde inte att L menade allvar med att J.N misstänktes för att vara ”hög”, men väl att han menade allvar med att ta med honom till stationen. J.N uppfattade situationen på det sättet att om han inte tog bort bilderna skulle han få följa med till polisstationen.
L nämnde även att han hade J.N´s uppgifter och att han därför skulle kunna anmäla honom vid ett senare tillfälle. Det var L som förde allt detta på tal, att ofredandet bestod så länge som bilderna fanns på mobiltelefonen. J.N stod hela tiden på sig om sin rätt att ta bilder i tunnelbanan. B var mer passiv, men han upplevde att denne var där också för att se till att han inte gick därifrån. B kanske stämde in i något som L sade, men var inte den som var aktiv. Anledningen till att J.N tog bort bilderna var att han var rädd för att bli anmäld för någon typ av brott och för att behöva sitta på någon polisstation en hel kväll. J.N svalde stoltheten och tog bort bilderna. J.N upplevde detta som en utpressningssituation.
Det fanns ingen annan anledning för J.N att ta bort bilderna än att undgå repressalier. J.N stängde aldrig själv av inspelningen, men den var avstängd när han fick tillbaka mobilen. J.N´s minnesbilder från det inträffade är klara, särskilt vad gäller de kränkande inslagen.
Källa: STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM B2633-10
Läs ytterligare om detta här: http://norrkopingbloggen.blogspot.com/2010/02/poliser-trakasserade-journalist-i.html
Vad anser du som läser om detta fall, har polisen agerat rätt?
Är det rimligt att Sveriges domstolar inte alltid dömer enligt lagen,
d.v.s att domstolarna skiljer på folk och "folk"?
Anser du att bloggaren J.N bör överklaga dombeslutet till högre instans?
Ska polisen få agera hur som helst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar